Idag har varit en förträfflig dag.
Jag har kommit underfund med en sak. Den bästa tiden i mitt liv är förbi.

Dags att sova imorgon väntar praktiken igen. Börjar vid 7 hurra ^^

sch

Avoiding me!!!

Livskvalitet?

Är det värt det. Vad vet jag kanske borde man. Skulle ju säkert bli enklare då. Men kanske jobbigare också. Vem vet.
Jag mår lite bättre än jag gjort senaste dagarna. Den stora stenen ramlade från bröstet i fredags kväll. Tyvärr kom ju halva stenen tillbaka idag. Undrar varför inte psyket bara kan ge upp och låta mig bestämma lite. Det vore ju praktiskt.

I övrigt hade jag en förträffligt ypperlig kväll igår. Josefina som mat och dryckesgäst, och singstar med föräldrarna blev det. Mycket trevligt och mysigt. =)
Längtar till nästa helg redan nu. Hoppas det blir en bra helg det med.

Känslorna vägrar lägga sig. Det är ju jävligt dumt tycker jag. Loppet är ju ändå kört lixom. Det är ju ingen idé att fortsätta hoppas. Men ändå kan man inte sluta. Så jävla dumt.
Vad ska jag göra när allt jag vill rinner ur handen på mig?
Vad ska jag göra när allt jag önskar aldrig kommer slå in?

Är det ens värt att genomlida det här?

Jag hoppas vi ses väldigt snart. De bästa tiderna i livet är med dig!

Nu ska jag röra på mig, Och förhoppningsvis träffa Norrmannen ikväll.

Tja

Tja typ ingen kul dag idag trodde jag.
Varit i skolan, bara skit. Sen systemet och ladda inför imorgon. Åka hem. Leka med Josefina och bara må bajs. Sen förväntar man sig att dagen ska fortsätta så. Men typ 5 minuter innan man säger hejdå händer något märkligt och det sugs in massa pepp i kroppen. Hmm undrar varför?

Det är iaf party och jag mår typ bra just nu.
Pepp talk FTW.
Tack... antar att det är din förtjänst att kvällen blev räddad. =) <3

blöff

Just nu sitter jag och har en väldigt obehaglig känsla i bröstet. Den säger "Det kommer hända något du inte kommer tycka om. Snart är det dags att falla igen".
Hm undra vad den vill mig. Just nu tänker jag ta en cigg, skita i det och sova. Gnatt

Kärlek är för som som har tur.

Jag kommer inte skriva särskillt mycket här. Men jag fick lust att slänga ur mig lite tankar.

Jag har lyssnat på "kärlek är för dom" med Thåström. Det stämmer ganska bra. Det är för dom som har tur. Själv verkar jag inte ha särskilt mycket tur. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, är trött på att leva i denna skugga av kärlek som jag lever i. Jag har älskat någon på riktigt två gånger i mitt liv. Den ena av gångerna är nu, men det är inte besvarat. Jag är så otroligt förälskad.
Vad ska man ta sig till. Jag har ingen aning det värker men man kan inte göra något åt det. Det har värkt i några månader och det kommer fortsätta tills vem vet när.
Visst jag kanske är lite egoistisk när jag bara tänker på mina känslor nu men ibland är man tvungen att ta sig själv före andra.
Jag kan inte göra annat än att hoppas, eller rättare sagt jag kan inte göra annat än att hoppas till ingen nytta.

De känslor jag har är något så enormt starka. Jag kan inte sluta tänka på dig. Det var 12 år sen vi började träffas. Jag känner dig så väl, du är en så nära vän. Men ändå måste jag tycka om dig på det här sättet. Jag tycker synd om dig för att du ska behöva stå ut med det här, jag tycker synd om mig för att jag ska behöva stå ut med det här. Kunde jag sluta skulle jag göra det direkt för att skona våran vänskap. Kunde jag sluta skulle jag göra det direkt för att skona dig.
De känslor jag har kan inte mäta sig med något. Jag kan nästan gå så långt att jag inte ens vill leva utan dig ibland. Jag hatar mitt liv.

Men jag inte bara hatar mitt liv. Jag älskar även mitt liv. Jag har det så otroligt bra om man jämför med så många andra här i världen. Tänk att just jag ska få vara en av de som har det så bra. Jag skäms nästan över att vara en av dom. En av dom som har råd med en bil, egen dator, alltid god mat och ett helt eget rum. Hade jag inte varit född in i ett så problemfritt liv kanske jag inte hade klagat så mycket. Då hade jag varit glad och uppskattat det jag faktiskt har.

Det var lite om mina tankar. Men vad har hänt idag då. Jo jag har vaknat, hoppats, blivit besviken, druckit öl och träffat släkten.
Men farbror, hans ex, mormor och Leif har varit här och firat mina föräldrar. Det har varit en ganska trevlig kväll om man bortser från mina tankar som finns där väldigt ofta.

Nu är det dags att sova får se när jag har tid, lust och ork att skriva nått igen.