Just nu sitter jag och har en väldigt obehaglig känsla i bröstet. Den säger "Det kommer hända något du inte kommer tycka om. Snart är det dags att falla igen".
Hm undra vad den vill mig. Just nu tänker jag ta en cigg, skita i det och sova. Gnatt
onsdag, september 30, 2009
söndag, september 27, 2009
Kärlek är för som som har tur.
Jag kommer inte skriva särskillt mycket här. Men jag fick lust att slänga ur mig lite tankar.
Jag har lyssnat på "kärlek är för dom" med Thåström. Det stämmer ganska bra. Det är för dom som har tur. Själv verkar jag inte ha särskilt mycket tur. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, är trött på att leva i denna skugga av kärlek som jag lever i. Jag har älskat någon på riktigt två gånger i mitt liv. Den ena av gångerna är nu, men det är inte besvarat. Jag är så otroligt förälskad.
Vad ska man ta sig till. Jag har ingen aning det värker men man kan inte göra något åt det. Det har värkt i några månader och det kommer fortsätta tills vem vet när.
Visst jag kanske är lite egoistisk när jag bara tänker på mina känslor nu men ibland är man tvungen att ta sig själv före andra.
Jag kan inte göra annat än att hoppas, eller rättare sagt jag kan inte göra annat än att hoppas till ingen nytta.
De känslor jag har är något så enormt starka. Jag kan inte sluta tänka på dig. Det var 12 år sen vi började träffas. Jag känner dig så väl, du är en så nära vän. Men ändå måste jag tycka om dig på det här sättet. Jag tycker synd om dig för att du ska behöva stå ut med det här, jag tycker synd om mig för att jag ska behöva stå ut med det här. Kunde jag sluta skulle jag göra det direkt för att skona våran vänskap. Kunde jag sluta skulle jag göra det direkt för att skona dig.
De känslor jag har kan inte mäta sig med något. Jag kan nästan gå så långt att jag inte ens vill leva utan dig ibland. Jag hatar mitt liv.
Men jag inte bara hatar mitt liv. Jag älskar även mitt liv. Jag har det så otroligt bra om man jämför med så många andra här i världen. Tänk att just jag ska få vara en av de som har det så bra. Jag skäms nästan över att vara en av dom. En av dom som har råd med en bil, egen dator, alltid god mat och ett helt eget rum. Hade jag inte varit född in i ett så problemfritt liv kanske jag inte hade klagat så mycket. Då hade jag varit glad och uppskattat det jag faktiskt har.
Det var lite om mina tankar. Men vad har hänt idag då. Jo jag har vaknat, hoppats, blivit besviken, druckit öl och träffat släkten.
Men farbror, hans ex, mormor och Leif har varit här och firat mina föräldrar. Det har varit en ganska trevlig kväll om man bortser från mina tankar som finns där väldigt ofta.
Nu är det dags att sova får se när jag har tid, lust och ork att skriva nått igen.
Jag har lyssnat på "kärlek är för dom" med Thåström. Det stämmer ganska bra. Det är för dom som har tur. Själv verkar jag inte ha särskilt mycket tur. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, är trött på att leva i denna skugga av kärlek som jag lever i. Jag har älskat någon på riktigt två gånger i mitt liv. Den ena av gångerna är nu, men det är inte besvarat. Jag är så otroligt förälskad.
Vad ska man ta sig till. Jag har ingen aning det värker men man kan inte göra något åt det. Det har värkt i några månader och det kommer fortsätta tills vem vet när.
Visst jag kanske är lite egoistisk när jag bara tänker på mina känslor nu men ibland är man tvungen att ta sig själv före andra.
Jag kan inte göra annat än att hoppas, eller rättare sagt jag kan inte göra annat än att hoppas till ingen nytta.
De känslor jag har är något så enormt starka. Jag kan inte sluta tänka på dig. Det var 12 år sen vi började träffas. Jag känner dig så väl, du är en så nära vän. Men ändå måste jag tycka om dig på det här sättet. Jag tycker synd om dig för att du ska behöva stå ut med det här, jag tycker synd om mig för att jag ska behöva stå ut med det här. Kunde jag sluta skulle jag göra det direkt för att skona våran vänskap. Kunde jag sluta skulle jag göra det direkt för att skona dig.
De känslor jag har kan inte mäta sig med något. Jag kan nästan gå så långt att jag inte ens vill leva utan dig ibland. Jag hatar mitt liv.
Men jag inte bara hatar mitt liv. Jag älskar även mitt liv. Jag har det så otroligt bra om man jämför med så många andra här i världen. Tänk att just jag ska få vara en av de som har det så bra. Jag skäms nästan över att vara en av dom. En av dom som har råd med en bil, egen dator, alltid god mat och ett helt eget rum. Hade jag inte varit född in i ett så problemfritt liv kanske jag inte hade klagat så mycket. Då hade jag varit glad och uppskattat det jag faktiskt har.
Det var lite om mina tankar. Men vad har hänt idag då. Jo jag har vaknat, hoppats, blivit besviken, druckit öl och träffat släkten.
Men farbror, hans ex, mormor och Leif har varit här och firat mina föräldrar. Det har varit en ganska trevlig kväll om man bortser från mina tankar som finns där väldigt ofta.
Nu är det dags att sova får se när jag har tid, lust och ork att skriva nått igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)